Jennie Stenerhag

Senaste nytt

Pallplats på W2W 2019 med en ny partner

2019-10-29

För andra året i rad körs damtävlingen under den första upplagan av årets Wines2Whales, vi får en helt egen etapptävling utan några män i närheten. Det är män som kör men de startar 10 minuter efter oss och då det inte är tävlingsklass den här helgen så kommer de inte ifatt oss. Herrtävlingen är nästa helg. Vi får mer uppmärksamhet från media då all fokus ligger på damtävlingen. Med den största prissumman, per dag räknat, i Sydafrika så drar den här tävlingen många av de bästa damcyklisterna från hela världen. 3 av topp 5 på årets Långlopps VM var tex på startlinjen och många högt rankade XCO cyklister. I resultatlistan så var det tjejer från 8 olika länder i de första 7 lagen!

Jag hade frågat Nadine Rieder från Tyskland om hon ville komma och köra med mig, vi kände inte varandra alls egentligen, bara från att vi hade tävlat emot varandra på Cape Epic i år, men hon verkade trevlig så jag höll tummarna att det skulle fungera bra att köra ihop. Att hitta en bra team partner som fungerar både på cykeln under tävlingen och runtomkring är ganska svårt men jag var riktigt glad över att jag frågade Nadine då det fungerade bättre än jag hade vågat hoppas på!

Under veckan innan tävlingen pratade alla om hur mycket det skulle regna på fredagen då starten gick kl 7 på morgonen från Lourensford i Somerset West, vi höll koll på väderleksrapporten och det sa väldigt mycket regn men jag tänkte att det ändrar sig nog. Men så var inte fallet. När vi åkte dit på morgonen öste regnet ner och jag var nog den enda som värmde upp ute i regnet. Det var till ingen nytta då vi blev ståendes under tak i 25 minuter extra tills de bestämde sig att köra tävlingen. Motionärerna fick välja om de ville köra eller inte, körde de inte skulle de ändå få köra nästa etapp, jag tror hälften tog det erbjudandet! Det värsta under hela dagen var nog minuten de lät oss stå ute i regnet innan startskotten kom! Vi startade med en 8 kilometer klättring vilket gjorde oss varma och efter det regnade det så mycket att jag inte tror att jag någonsin varit utomhus i så mycket regn under en dag! Det var så blött på marken att stigarna utför var små floder, man såg inte underlaget alls. Det kändes bra ifrån början men en bit upp i backen kunde jag inte hålla samma tempo som Team Faces med Candice Lill och Adelheid Morath och Team Dormakaba med Robyn De Groot och Amy McDougal, så vi hamnade ensamma på 3e plats. Jag var lite nervös för hur halt det skulle vara på stigarna men jag tror vattnet gjorde att det inte var halt alls. Nadine’s bakhjul hade tappat lite luft så vi bestämde oss för att stanna vid andra vätskekontrollen och pumpa hennes bakhjul, sen var det bättre. Mina bromsar var helt slut men jag ville inte ställa mig och byta bromsklossar och jag trodde att det i alla fall något kvar på dem, men så var det inte utan jag hade åkt och förstört mina bromsar helt då det inte fanns klossar kvar alls… Den obligatoriska ”portage section” blev riktigt jobbig då det var halt på stenarna, jag avundades min partner hennes långa ben när vi gick uppför i ca 12 minuter! Banan hade blivit kortare då vissa stigar inte alls gick att cykla på med allt vatten men vi var tacksamma att inte vara ute längre än nödvändigt!

Vår mekaniker Pierre jobbade hårt hela kvällen med att få våra cyklar rena och byta alla kablar och bromsar osv. Efter att Craig hade masserat oss fick han åka hem till Stellenbosch och hämta nya bromsar till min cykel…

Första dagen. Foto: Henk Neuhoff

"portage section" Photo: Xavier Briel

Målgång dag 1 i regnet. Foto: Xavier Briel

Prisutdelning i gummistövlar dag 1. Foto: Henk Neuhoff

När vi vaknade andra dagen var det uppehåll och vi var evigt tacksamma! Det var fortfarande blött på marken så den här dagen blev det en riktig lerfest! Andra dagen på W2W kallas för ”play day”, det är nästan bara stigar och otroligt roliga och fina sådana och utan många backar! Vi fick en bra start och var med de första 2 lagen från start och ganska länge, till slut tappade jag i en backe och vi hamnade efter. Vi höll oss lugna och kunde se att de andra inte körde speciellt fort så vi kom ikapp igen efter en stund. Jag hade det jobbigt i backarna och det hände ett antal gånger att vi tappade och kom tillbaka på stigarna. Det var riktigt kul att köra bakom Nadine på stigarna då hon kör väldigt lugnt och tar bra linjer, och vi körde fort tillsammans på det sättet, så vi visste att vi skulle komma ikapp de andra, vilket gjorde att vi inte blev stressade när vi tappade. Vi var alla tillsammans när vi hade ca 500 meter kvar till sista vätskestationen och därifrån var det bara 10 km till mål. Plötsligt hörde jag ett högt konstigt ljud och mitt bakhjul tog tvärstopp! Jag tittade ner och såg en vajer i bakhjulet, den var inlindad innanför kassetten och det tog mig ett bra tag att få ut den… Det var synd då jag tror att vi hade varit med de andra lagen till mål den här dagen. Nu blev det en till 3e plats för oss.

Dag 2 och äntligen lite sol! Foto: Henk Neuhoff

Efter målgång dag 2. Foto: Henk Neuhoff

Efter målgång dag 2 tillsammans med Craig. Foto: Pierre

Vi blev väldigt bortskämda med god och bra mat på den här tävlingen, en av Sydafrikas ledande mataffärer sponsrade maten och de hade verkligen gjort sitt bästa och lite till för att servera fantastisk mat både till lunch och middag!

Lunch

Mer lunch :-)

Jag visste att Sydafrika var fanatiska när det kommer till Rugby, vilket är en av de två största sporterna i landet, men det tog verkligen priset när de ändrade starttiden sista dagen till kl 06.00 istället för 07.00 (som om det inte är tidigt nog…) så att så många som möjligt skulle komma i mål innan kl 11 när semifinalen spelades på VM i Japan, Sydafrika spelade mot Wales! Så det var bara att ställa klockan på 04.10 för att cykla iväg till starten i mörkret framför bilens lysen kl 05.10! Det här landet är lite tokigt…

Vi fick en ganska bra start men tempot var mycket högre än de tidigare dagarna och jag låg nästan på max och kände att det inte skulle hålla länge. Det var et till lag med i första klungan idag, Ariane och Samara från Team Spur och de satt med där framme när jag tappade. Nadine fick sakta ner och vänta på mig och sen var hon igen superstark och jag kunde sitta på hjul. Vi körde på så gott vi kunde och strax innan andra vätskekontrollen kunde vi se Team Spur en bit framför men vi höll ett väldigt jämnt tempo med dem så vi kom inte riktigt ikapp. Vi fick tidsrapporter som sa 1 minut, sen 40 sekunder, sen 30 sekunder och till slut bara 10 sekunder. Vi närmade oss mål och det kändes inte som att vi skulle komma ikapp, men så till slut med bara 500 meter till mål kom vi ikapp! Jag var helt slut och om Nadine hade gått direkt hade jag inte kunnat gå med, det blev lite rävspel innan spurten drogs igång och vi lyckades spurta om den och ta ännu en 3e plats och även en 3e plats totalt i årets W2W!

Med tanke på hur formen kändes så måste jag säga att jag var väldigt nöjd att vi kunde ta en pallplats i ett så starkt startfält!

Ett stort tack går till Craig och Pierre som jobbade så hårt för oss, det hade varit helt omöjligt att göra det här utan dem! Jag är otroligt tacksam över att jag frågade Nadine om hon ville komma till Sydafrika och tävla med mig utan att vi kände varandra! Jag hoppas och tror att vi kommer att köra fler etapptävlingar tillsammans i framtiden! Ett stort tack till Fairtree som hjälper mig i Sydafrika så att jag kan köra dessa tävlingar!!

Nu är det egentligen dags att ta årets vila men först ska jag och Craig köra sista W2W som ett mixat lag, så på fredag gör vi om det här!