Förra lördagen testade jag mitt första lopp sedan olyckan, det var Vasatrampet, en motionstävling i Mora. Jag körde mellandistansen som var ca 90km, den långa 140km-banan tyckte jag skulle bli för lång. Det gick bra och även om det inte var tävling så pressade jag på betydligt mer än under ett träningspass och jag var så gott som utan smärta under loppet, och det bästa av allt var att jag inte fick ont efteråt. Dagen efter blev det ett träningspass på närmare 3 timmar, längsta hittills.

I onsdags ringde de från sjukhuset i Uppsala, de hade ett återbesök igår och jag fick komma om jag ville, det var inte lång tvekan där inte! Tyvärr hade jag nog lite höga förväntningar och blev först besviken när jag fick höra att det inte finns något att göra åt min armbåge. Det är brosket och ledkapseln som blivit så pass skadat att det inte finns något att göra, inte nu i alla fall. Man kan gå in och prova men det ska ha gått minst ett år innan man gör det. Efter att jag smällt detta ett tag insåg jag att det på ett sätt är bra, det betyder ju att jag inte behöver göra någon operation just nu och eftersom armen blir aningen bättre hela tiden så är det ju bara att köra på. Så nu blir det full satsning på att få det så bra som möjligt så att jag kan köra för fullt till nästa år.

Redan på söndag ska jag testa att köra en tävling, det blir ett test för att se hur armen känns i ett sådant sammanhang. Det är Svealandsmästerskap i Märsta och det ska bli jättekul att stå på startlinjen igen!