Nu har det gått 4 veckor sen olyckan och rehab-träningen är i full gång. Fast det har varit några turer till sjukhuset och situationen verkar ändras hela tiden. Först blev det en sväng till akuten när jag inte stod ut med ryggsmärtorna, inget syns på röntgen fast 2 läkare och en sjukgymnast har sagt att det verkar som en spricka i ett revben, det har gjort fruktansvärt ont men nu har det äntligen börjat ge med sig.

På måndagen 2 veckor efter operationen skulle jag till sjukhuset för att ta bort stygnen, jag trodde också att jag skulle bli av med gipset. I stället fick jag höra att lasarettets armbågsspecialist hade tittat på röntgenplåtarna och konstaterat att det fortfarande fanns lösa benbitar som måste fästas med de andra och även att det finns en bättre metod att använda. Så jag fick en tid för en ny operation och nytt gips.

Operationen skulle ske en vecka senare, alltså i tisdags. Jag träffade specialisten som även skulle utföra operationen, först skulle hon bara ta bort gipset (vilket jag fick veta att jag inte skulle haft den senaste veckan, alltså hade jag i onödan missat en veckas rörlighetsträning…), för att se så att såret hade läkt ordentligt, vilket det inte hade gjort. Om man går in via ett sår som inte är läkt är det väldigt stor risk för infektion, så det bestämdes att jag skulle åka hem utan operation…

Jag blev av med gipset vilket var väldigt skönt. (yes – jag kan duscha när jag vill utan hjälp!!). Så nu har rörlighetsträningen börjat, det går sakta men säkert framåt, jag kan böja till ca 90° fast sträckningen är värre… Detta ska jag träna på tills på torsdag när jag ska tillbaka till läkaren. Då blir det ny röntgen och utvärdering om det ska opereras eller inte, blir det operation, vilket är mest troligt, så ska den göras på fredag. Så i dagsläget vet jag inte så mycket om när jag eventuellt ska kunna cykla igen, det får framtiden visa….

Under tiden är det testcykel som gäller, det blir inga långa pass eftersom jag inte tycker det är det roligaste som finns, fast det har blivit några intervallpass som har känts ganska bra.

Jag passar på att träffa kompisar så mycket som möjligt nu, det har blivit mer än vad jag normalt hinner, vilket är kul! Jag träffar också min familj mer. Igår gifte sig min bror Robert med Mirasol – Grattis till er båda och tack för bröllopsfesten! Deras tre barn har jag träffat riktigt mycket den här gången jag är hemma. I morgon ska de två äldsta pojkarna köra sin första cykeltävling, kanske blir det cyklister av dem i framtiden:-)