Ännu ett år har kommit till sitt slut och 2018 var ett år som inte blev som jag förväntat mig. Det började bra med en andra plats på årets första tävling som dessutom var en deltävling UCI Marathon series, den följdes av några fler pallplatser på lokala tävlingar här i Sydafrika. Sedan var det som att något vände. Esther och jag var laddade för att upprepa 2017 års vinster i Tankwa Trek och Cape Epic men så i början av andra etappen av Tankwa Trek kraschade Esther hårt och fick bokstavligen ett hål i benet! Det såg riktigt illa ut och Epic låg i farozonen. Esther återhämtade sig bra men så på ”Cape cycle tour MTB challange” ramlade jag. Det var inget hårt fall alls men en rejäl sträckning i baksidalårmuskeln visade sig vara två avslitna muskler. Det blev operation direkt 2 dagar senare för att fästa tillbaka musklerna i sittbenet. Så Esther och jag kunde inte ens starta Cape Epic tillsammans. Oturen fortsatte för vårt lilla lag då Angelika (ersättningspartnern) ramlade dag 2 på Epic och drog axeln ur led och var ur tävlingen. Jag hoppade runt på kryckor och fick göra lite kommentering på TV istället och stå vid sidan av och supporta Craig när han körde Epic. Som tur var hade jag min familj på besök som kunde ta hand om mig, man är ganska hjälplös med kryckor och benet i paket.
Jag hade en fantastisk sjukgymnast i Stellenbosch i Sydafrika som hjälpte mig till en väldigt snabb återhämtning så fort jag fick börja röra benet och gå (6 veckor efter operationen). Jag var snart tillbaka på trainern även om det var 2 minuter första gången och det ökade med någon minut per dag. Till slut kunde jag vara ute på asfalt och köra ca 20-40 minuter och vilken känsla det var när jag kunde köra ”off road” igen, men jag var nervös!
När jag kom hem till Sverige i slutet av maj så kunde jag cykla lite mer och kände mig snart redo för tävling. Mörksuggejakten blev min första tävling, 4 månader efter skadan. Det gick helt över förväntan och jag vann tävlingen!! Helt oväntat! Efter det så började det gå utför, jag gav inte benet tillräckligt med återhämtning och redan följande helg körde jag tävling nummer 2, Fjällturen. Den kördes med mycket smärta och jag höll tummarna att det skulle gå över då jag åkte på ett höghöjdsläger i Italien direkt efteråt. Smärtan ville inte ge med sig och jag började inse att något inte stod rätt till. Jag hade SM och CykelVasan framför mig när jag kom hem från Italien så jag bestämde mig för att köra dessa 2 viktiga tävlingar hur ont jag än hade och istället tränade jag nästan inget mellan tävlingarna. Jag kunde inte tro att det var sant när jag gick först över mållinjen på SM och försvarade min tröja!!! Det var en helt otrolig känsla!!! Jag hade inga förväntningar alls på CykelVasan och den smärtan jag cyklade med då vill jag aldrig mer uppleva. Jag var så otroligt glad över att lyckats tagit en pallplacering i en 4 tjejer stark klunga som kom tillsammans till mål!
Efter CykelVasan ville jag ändå försöka satsa mot VM, jag hade ju förberett mig så mycket i och med lägret på VM platsen och jag körde tävlingen som skulle bli årets VM förra året. Efter många samtal med många kloka människor runt omkring mig blev jag tvungen att inse att det inte skulle bli något VM och det var bara att lägga ner cyklingen för ett tag framöver.
Jag är otroligt tacksam för att jag kunde åka ner till Pär Hedlund i Hässleholm som gjorde ultraljud och fick mig att inse att svullnaden som fanns inne i operationsstället inte skulle gå bort om jag fortsatte. Pär är även en duktig cykeltränare och han la upp ett väldigt bra program åt mig, jag visste precis hur många minuter jag skulle köra på vilken watt och med vilken kadens. Kombinationen idrotts-sjukgymnast och cykeltränare var en oslagbar kombination och precis den personen jag behövde! Det blev ca 5 veckor med först ingen träning och sedan upp till 6 timmar i veckan. Det här var nog min tuffaste period då jag fick ta ett sådant stort kliv tillbaka.
Jag åkte tillbaka till Sydafrika och började komma igång med träningen igen. Jag körde W2W tillsammans med Mariske Strauss och vi hade lite tur och blev 2a. Det fungerade bra att köra ihop så vi bestämde att vi ska köra Cape Epic tillsammans nästa år. Samtidigt så var jag på återbesök hos läkaren och efter en magnetröntgen ringde han och sa att han tyckte att jag skulle vila i 2 månader…. Den här bergochdalbanan började bli lite för mycket för mig att hantera…
Jag var tillbaka hos min duktiga sjukgymnast i Stellenbosch och vi fick ordning på mitt ben och bestämde att jag inte skulle ta så lång vila utan ”bara” 2-3 veckor och sedan var det dags att bygga upp det här benet ordentligt. Jag har nu kört på för fullt (precis lika som jag skulle ha gjort om jag inte skadat mig) i 4 veckor och visst får jag lite ont ibland men det är ingen fara och jag börjar känna mig stark igen. Det har nu gått 10 månader sedan min operation!
Jag står i evig tacksamhet till min sjukgymnast Pierre här i Stellenbosch och Pär i Hässleholm, utan de två vet jag inte om jag någonsin hade fått ordning på det här benet! Att jag kom i händerna på Sydafrikas bästa specialist på just den här skadan var också lite tur. Jag är också så innerligt tacksam över att jag har haft världens bästa sponsor det här året, CBC och ÅBRO har stöttat mig till 100% genom det här och det är när något sådan här händer som man verkligen behöver stödet som mest och det är då det märks vilka som står en nära i alla väder.
Jag vill tacka CBC för de senast 5 åren som min sponsor. Först var det ett år som huvudsponsor, sedan två år som delsponsor när jag körde för ett annat lag här i Sydafrika men CBC fanns alltid där i bakgrunden och hjälpte till, och de senaste två åren har de varit huvudsponsor igen. Tyvärr kommer det samarbetet att sluta i kväll. Tack tack tack CBC och all personal där!!!! Det har varit fantastiskt!
Jag kommer att fortsätta att köra för ÅBRO hemma i Sverige, precis som jag har gjort de senaste 5 åren och det ser jag fram emot! I Sydafrika kommer jag att köra för min nya sponsor Fairtree capital från den 1a januari, det ska bli spännande att se vart den resan går, jag känner mig redan väldigt välkommen hos dem och är väldigt lyckligt lottad som kom i kontakt med dem.
Jag vill tacka alla andra sponsorer som jag har som har stöttat mig igenom det här året och ett speciellt tack går till Ceetec carbon som började sponsra mig precis när jag ramlade, jag hade fått mina produkter 4 dagar innan kraschen och hann bara köra en tävling på deras saker innan det var dags för operation. Trots ett så ”dåligt” år så har de bestämt att de vill fortsätta sponsra mig med produkter även 2019, det känns väldigt speciellt!
Stort tack till Enervit som ger mig energiprodukter både i Sverige och i Sydafrika, till Robin på Spiuk i Sverige för skor och hjälmar, till GripGrab för handskar och diverse annat, till Right for bike för Squirt och Sahmurai Sword produkterna, Kalas sportswear som gör mina kläder både i Sverige och i Sydafrika, Nike Vision Sydafrika för mina glasögon, Continental Sydafrika för mina däck och Bilmetro i Borlänge och Skoda för min otroligt snygga bil som jag kör i Sverige!
Ett nytt spännande samarbete är min nya cykelsponsor Silverback, det känns verkligen som att de tror på mig när de börjar att sponsra mig när jag är skadad. Jag har letat efter en cykelsponsor i 2 år och för första gången ska jag köra på cyklar som jag (eller min sponsor) inte behöver betala! Tack Silverback, det här ser jag fram emot!
Sist men inte minst så går det största tacket till mina föräldrar och Craig för allt det stöd och support jag har i vått och torrt, utan de tre personerna skulle jag inte vara cyklist idag. Craig lägger ner oändligt många timmar på att köra all min träning med mig och följer mitt program istället för ett eget, alla timmars massage och tiden som läggs på att fixa min cykel, jag är evigt tacksam för detta! Mamma och pappa, ni är mina idoler! Ni ställer alltid upp och följer med på tävlingar och hjälper mig på alla möjliga sätt och om jag är hälften så vältränad som ni när jag är 70 år så kommer jag vara väldigt glad!
Nu ser jag bara framåt och det känns som att 2019 kommer att bli ett bra år! Jag har en bra partner till Tankwa Trek och Cape Epic, vi kan träna ihop då vi bor i samma stad, jag har en bra cykel att köra och ett märke som stöttar mig och jag har två fantastiska sponsorer i Fairtree i Sydafrika och ÅBRO i Sverige! Det här kan bara bli bra!
Vi ses och hörs 2019!! Gott Nytt År på er alla!!
Prispallen på Attakwas i Januari, UCI Marathon series tävlingen
En kram till Esther på sista tävlingsdagen vi hade tillsammans, vilket vi inte visste om just då.
Precis efter målgång på tävlingen där baksidalårmuskeln gått av, man kan se klumpen hängandes precis under gula bandet på byxorna.
6 veckor på kryckor och med benet i paket.
Cape Epic 2018 för mig - kommentatorsbåset
Kunde börja sitta på cykeln men kunde inte nå styret.
Intervju efter målgång på SM, lite lätt chockad över vinsten
Så stolt över att behålla tröjan!
Spurten på CykelVasan
Ett steg tillbaka och en period utan mycket träning....
Tillbaka i Sydafrika och ny cykel
När Mariske och jag precis gått i mål som 2a på W2W
Nyårsafton 2018 och sista cykelrundan i CBC kläder.
Fler bilder kommer snart.....