För några år sedan (2014) körde jag och Craig en liten och väldigt bra, hård och välarrangerad tävling utanför Robertson. Start och mål var på vingården Van Loveren och i första pris fick jag en 5 liters vinflaska som står som prydnad hemma, jag tycker den är ganska cool. I år annonserades det att årets bana skulle gå på banan för Cape Epic 2018 så jag ville självklart köra för att se vad som väntar. Vi åkte till Robertson på fredagen och sov över för att slippa åka så tidigt på lördag morgon, det är som vanligt tidiga starter här. Det var inte så många toppåkare på startlinjen när den förskjutna starten gick kl 8.00. Craig satte ett högt tempo och jag försökte hänga med så långt jag kunde men när vi började klättra gick det inte längre, det kändes som att jag gick över max. En ung kille, AJ, körde förbi mig och ikapp Craig och jag var ensam på 3e platsen, bakom mig såg jag en klunga med killar men de kom inte ikapp. Det var ibland svårt att se markeringarna och jag var osäker om jag hade kört rätt för helt plötsligt såg jag inte Craig och AJ även om det var öppet och man såg långt. Jag kom ut på en väg och kunde se hur cyklister närmade sig bakifrån och när jag bestämde mig för att vänta in dem (ingen mening att köra själv när de ändå skulle komma ikapp) såg jag att det var Craig och AJ som kom, dom hade varit fel ett tag.
Jag försökte än en gång att hänga på dem men det gick bara en liten bit, sen var jag ensam igen. Vid ca 33 km kom några killar ikapp mig och jag fick sällskap en bit. Vid 53 km var det bara en, Nicol, kvar och vi körde tillsammans ända till målet efter 80 km. Det var varmt och jag kände att det blev väldigt jobbigt med värmen, när jag kom hem och tittade på min Garmin såg jag att det ”bara” varit upp till +27 grader, det kändes varmare, så jag ser inte fram emot när det blir +35-40 grader… När vi hade ca 8 km kvar, kom vi ikapp AJ, han hade inte orkat hänga med Craig. Vi 3 gick i mål samtidigt, så jag var 4e person (gick över linjen strax efter att de hade spurtat om 2a platsen) och första dam.
Det var bra att köra tävlingen för att se Epic-banorna och känna på terrängen, det var väldigt stenigt och löst och säkert 60% stig, det kommer att bli hårt på Epic. Eftersom både jag och Craig vann så fick vi med oss 2 st 5 liters vinflaskor hem, så nu står det 3 st hemma som prydnad. I övrigt var det kanske inte så bra att tävla eftersom jag blev tröttare än vanligt och har tagit 2 vilodagar efteråt. Den långa svenska säsongen har tagit mycket energi och nu väntar några veckor med lite mängd för att hitta tillbaka till formen i tid till Wines 2 Whales som startar om ca 2,5 veckor. Adel Morath kommer från Tyskland för att köra med mig och då vill jag vara i bra form.
