I helgen åkte jag och min trogne supporter pappa, hela vägen ner till Orust för att köra Svanesunds 3-dagars. Jag kände mig laddad inför tävlingen, hade varit lite halvförkyld igen i veckan och inte kunnat träna så bra så jag var sugen på att få ta i lite igen. Tävlingen började på fredag kvällen med ett bergstempo, i stort sett 1100 meter uppför, det var alltså bara att ta i allt som gick. Och det gick bra, jag vann!!
Lördagen inleddes med ett GP, eftersom jag var i ledningen så fick jag kämpa hårt för att täppa till luckor, det blev till slut en klungspurt som inte gick så bra för min del, jag slutade 5:a. Junioren Emilia Fahlin som är en otroligt bra spurtare tog hem etappen. Jag låg nu 3:a totalt, 9 sek efter. På kvällen var det dags för 16km tempo, jag öppnade bra och låg på andra plats efter 10km endast 5 sek efter Marie Lindberg som vann etappen, tyvärr tappade jag ganska mycket på slutet och var 28 sek efter Marie i mål och hade också halkat efter Sara Mustonen, det blev en 3:e plats på etappen.
På söndagen skulle vi köra det avgörande linjeloppet, tävlingen var fortfarande öppen för oss 3 i toppen, Sara ledde med 7 sek före Marie, jag var 15 sek efter. På den här etappen skulle många bonussekunder delas ut till de 3 första, 30, 20 och 10, så teoretiskt sett kunde vem som helst av oss vinna. Det blev ganska mycket attacker även om det däremellan gick otroligt långsamt, inga attacker höll och hela klungan var samlad in i mål. Det kändes som att jag hade maximal otur, jag punkterade 11km före mål och fick höra att man inte fick service i den här tävlingen, enligt reglerna fanns det alltså inget annat att göra än att bryta tävlingen. Jag var självklart väldigt besviken och tyckte att det var fel att en tävling ska avgöras på en punktering där jag inte ens gavs chansen att jaga ikapp klungan, fast sådana var reglerna och då är det bara att acceptera. Klungspurten vanns igen av Emilia och Marie var 2:a vilket betydde att hon vann totalt före Sara.
Jag var ändå ganska nöjd med helgen eftersom formen känns bra, tyvärr börjar säsongen lida mot sitt slut och jag känner mig inte alls färdigtävlad för i år. Det betyder i alla fall att motivationen finns kvar att fortsätta min satsning.