I lördags körde jag mitt första världsmästerskap på cykel! Det var historiens tuffaste VM bana och jag kan ju bekräfta att det verkligen var hårt! 3700 meters klättring skulle klämmas in på 85km!
Jag blev uttagen att köra med det svenska landslaget och det var kul att få sätta på sig landslagskläderna igen efter något års uppehåll, och för första gången på MTB. De andra i landslaget var Calle Friberg och Emmy Thelberg.
Min uppladdning var kanske inte den bästa materialmässigt då jag körde sönder en del på cykeln 1,5 vecka tidigare och den var tvungen att beställas hem. Cykelaffären upptäckte fler saker som inte fungerade helt riktigt och mer delar beställdes. Jag fick till slut tillbaka cykeln fullt fungerande på eftermiddagen dagen innan avresa, så det blev att damma av landsvägscykeln för träningsuppladdningen, vilket fungerade utmärkt!
Vi åkte ner till Österrike i onsdags och bodde i Aschau, en liten alpby utanför Kirchberg där tävlingen skulle gå, vi bodde precis på tävlingsbanan. På torsdagen provade vi en av de 3 looparna, varje loop innehöll en klättring på ca 10km och 1000 höjdmeters klättring! Efter att vi provat första loopen tog vi kabinbanan upp på nästa topp för att testa sista utförslöpan på banan, en riktigt teknisk MTB downhill bana!
Fredagen spenderades mest till att vila efter en liten tur på cykeln för att bara snurra på benen.
Det var en kylig lördagsmorgon med 7-8 grader vid starten och endast några få grader på topparna vi skulle upp på, så det var svårt att veta hur man skulle klä sig. Det är inte ofta man tävlar med väst men det blev det den här dagen.
Det var 61 tjejer som kom till starten och de första 8km på platten gick lugnt och fint, alla visste ju att backarna skulle komma. Upp första backen körde jag länge med Cathrine, en engelsk kompis som också bor i Sydafrika, fast hon lämnade mig en bit upp även om jag kunde se henne hela vägen upp. Den sista biten var en gräs-slänt med en snittlutning på 19% i 700 meter, där räckte inte mina växlar till för att cykla upp!
Nedförskörningen gick riktigt bra och jag kom ikapp en efter en, dels Robyn från Sydafrika och i botten av backen även Cathrine. Vi körde den korta platta biten ihop och det kändes nästan som hemma i Sydafrika! Dit kändes tävlingen riktigt bra och jag kände mig pigg. Vi startade andra backen i en liten klunga på 6-7 tjejer men jag orkade inte hålla i uppför och jag såg att alla var en och en till slut. Efter det körde jag ensam hela vägen upp och ner och även uppför 3e backen. Jag låg på en 22a plats men blev omkörd precis på toppen av en tjej.
Sedan var det ju dags för den här downhillbanan! Jag körde verkligen så snabbt jag kunde nerför men sprang vissa bitar där jag misstänkte att jag skulle springa fortare än cykla, jag blev ändå omkörd av ett gäng tjejer, däribland Samantha från Sydafrika som jag inte hade sett på hela tävlingen, det var lite tråkigt. Jag tappade så mycket som 7 minuter till en annan tjej som jag känner som körde om mig i början av utförslöpan!
Jag vet ju vad jag har att träna på:-)
Det blev en 28e plats på mitt första VM och med tanke på att jag bara kört MTB i ett år så måste jag nog ändå vara halvnöjd med det, och jag är nöjd med att bara ha tagit mig hit. På nästa års VM satsar jag på en bättre placering:-) Då blir det på ”hemmaplan” i Sydafrika!
Calle och Emmy hade inga bra dagar, Calle fick punktering och fick bryta och Emmy mådde inte så bra och blev 33a.
Stort tack till Anders och Josefine som varit våra ledare, även tack till Kjell och Ninni Friberg som hjälpte oss så mycket! Tack också till Svenska cykelförbundet som för första gången satsade på ett långlopps VM, det har varit en rolig och givande helg!
Här kommer lite fler bilder:
På toppen av första backen under träningen
Cykeln fick åka kabinbana upp på träningen:-)
Del av första backen
Del av andra backen