Jennie Stenerhag

Senaste nytt

Lidingö MTB - Tävlingspremiär i Sverige

2019-05-05

För lite mer än en vecka sedan kom jag hem till Sverige och möttes av ett härligt vårväder! Det var skönt att vara ute och cykla även om jag fick klä på mig en del. Det är alltid kul att komma hem och träffa familj och vänner igen och sedan är det alltid som julafton när nya saker har kommit och jag får hämta ut min bil igen från Bilmetro i Borlänge, det var det första jag gjorde när jag kom till Dalarna:-) Det kom en ny cykel från Silverback, skickad direkt från Tyskland, jag fick den iordning lagom till att hinna prova den inför Lidingöloppet. Jag har inte kört en hard tail på snart 2 år så jag var lite osäker på om jag skulle köra den, men oj vilken cykel! Det var kärlek vid första provkörningen!! Jag hade fått mina nya ÅBRO-kläder från Kalas som var jättesnygga! Jag känner mig väldigt tacksam och stolt över att köra min 6e säsong i Sverige för ÅBRO!

Jag hade en full vecka med mycket jobb, träning och att få ordning på allt med cykel osv inför första tävlingen i Sverige och jag kände mig lite stressad, var även lite nervös inför tävlingspremiären. Det fina vårvädret försvann lagom till helgen och på fredag morgon låg det snö på marken när vi åkte iväg till Stockholm. Jag körde en sväng på banan när vi kom fram och frös ordentligt. Vi hade försäljning med Right for bike och Squirt produkterna och det blev väldigt kallt att stå där.

På lördagsmorgonen var det 2 grader varmt och jag var mest nervös över att jag skulle frysa och min energi och uppmärksamhet gick åt att fundera på hur mycket kläder jag skulle ha på mig. Till slut blev det dubbla underställ, vinterhandskar, tjocka ben och armvärmare och pannband! Jag har aldrig tidigare tävlat med så mycket kläder på mig!

Vi hade egen start för tjejerna kl 12.09, 7 minuter efter herrarna. Det var imponerande många tjejer med i tävlingsklass, över 50 personer i alla fall! Det är jättekul att se att så många tjejer vill vara med och tävla och att sporten växer! Tyvärr blev det ändå en krasch längst fram redan efter några hundra meter, Hanna gick i backen och Åsa var nära och jag var precis på deras hjul och var väldigt nära att gå med. Åsa, jag och Emmy kom ganska snart loss från övriga fältet och snart var Hanna ikapp, vi 4 körde ihop och växeldrog tills den berömda järnvägsövergången efter 15 km, jag visste att det inte skulle vara någon fara att vi skulle bli stoppade av tåget då de sagt att de 4 första avgångarna hade blivit inställda, motionärerna som kom senare fick stanna för tåget. På andra sidan övergången stack det ut ett staket på ett väldigt konstigt sätt och jag hörde en krasch bakom mig, Åsa hade missat det och hakat i styret och gått i backen, så illa att hon fick bryta loppet, krya på dig Åsa! Vi andra fortsatte ihop. Efter ca 25 km kör vi rakt i en korsning och börjar snart tycka att det är konstigt att vi inte ser några fler markeringar och ca 1 km ner på den vägen ser vi cyklister komma från sidan, vi har kört fel!! Det konstiga var att det stod flaggvakter i den korsningen som vi kört fel i… Emmy tyckte att vi kunde hoppa på banan igen eftersom vi var i ledning, Hanna och jag sa att vi måste vända och åka tillbaka till banan där vi kört fel! Surt men annars är det fusk, vi visste ju heller inte om vi i så fall skulle hoppa över 200 meter eller 10 km av banan. När vi kom tillbaka dit vi kört fel kom Maria förbi, vi kom ikapp henne och jag frågade vilken plats hon låg på, hon trodde 7a, det betydde att vi hade 3 tjejer framför oss. Inne i ett skogsparti stod en person som ropade att vi hade 55 sekunder upp, jag kände mig lugn att vi skulle komma ikapp men vi fick jaga ganska hårt för att närma oss. Precis när vi är ikapp de 3 tjejerna från She Rides som körde tillsammans körde vi nedför en liten stig och jag låg på Hannas hjul, hon tappade balansen lite och missade en liten bro längst ner på stigen och jag hörde hur det pös till i hennes bakdäck och hon var borta. Emmy och jag kom förbi de andra och strax efter kör Emmy in på en stig och jag ser skyltarna längre ner, hon får vända och tappar lite på det, jag blev lite osäker om jag skulle vänta in eller köra på, hade jag väntat hade jag haft She rides tjejerna med mig så jag körde på. Kanske inte helhjärtat och snart är Emmy ikapp och vi kör ihop resten av banan. Det var lite trist för Emmy slutade helt att köra med hela 6 km kvar till mål, vägrade att gå fram alls, jag hade kunnat köra samma spel men det var för kallt för att bli kvar där ute, samtidigt så var det för lättåkt utan backar för att jag skulle kunna köra ifrån. Inom de sista 500 metrarna finns det 4 kurvor och det gäller att vara först i dem och Emmy körde taktiskt rätt och gick om mig precis innan kurvorna, jag närmade mig på sista rakan men den var inte tillräckligt lång för att jag skulle komma fram, så det blev en besviken andra plats på årets första tävling i Sverige.

Nu hoppas jag på varmare väder och laddar om för Billingeracet nästa helg!