En hel del har hänt sen jag skrev sist, jag har haft lite problem med uppkopplingen för att uppdatera hemsidan och så har jag haft handen i paket ett tag.
Efter min seger gick träningen väldigt bra i några veckor och det var extra kul eftersom alla som cyklar häromkring visste att jag vunnit och gratulerade, jag tror jag insåg efteråt att det var en rätt stor seger. Senast idag när jag var på sjukhuset så var det en person som kände igen mig och frågade om det var jag som vann Die Burger – kul!
Ja, ni kanske undrar vad som har hänt…? Förra veckan var jag iväg till velodromen för att träna, det var andra gången jag var dit. Jag körde lite velodrom för 3 år sen och ville prova lite igen. Det gick hur bra som helst att cykla högt uppe på väggen men så skulle jag bara göra en spurt innan vi skulle sluta, som gammal slalomåkare borde jag veta bättre, man ska alltid skippa sista åket! Jag gjorde en bra spurt och gick över mållinjen och jag antar att jag i en hundradelssekund inte tänkte på hur en ban-cykel fungerar, man kan inte rulla utan måste trampa hela tiden, cykeln började vingla och jag fick inte ordning på den utan slog runt totalt. Jag slog i huvudet så hårt i betongen att hjälmen sprack! Jag fick lite skrubbsår och hade lite ont i tummen, men tyckte inte att det var så farligt. Jag tappade minnet helt, kom inte ihåg vad min kompis hette som jag var där med eller hur jag hade kommit dit osv, men efter en timme var allt tillbaka.
På eftermiddagen rullade jag lite lätt för att se om kroppen var ok, det enda som gjorde ont var tummen. Dagen efter var jag till min sjukgymnast och bad honom kolla tummen, han tyckte det var bäst att skicka mig på röntgen. Tummen var så illa bruten att den behövde opereras, så redan samma kväll blev det operation för att sätta in 2 spikar. Doktorn gjorde ett fantastiskt jobb och vi har redan fått ner tiden i gips från 6 till 3 veckor.
Så nu är det trainern som gäller, kanske inte det jag helst önskar i 35 graders värme som vi hade igår när jag sammanlagt satt 5 timmar på trainern…. Var ju inte för att köra trainer som jag kom till Sydafrika… Det är sånt som händer och det är bara att acceptera situationen och göra det bästa av den! Jag är som vanligt positiv och vet att det här är en bagatell jämfört med min armbågsskada tidigare i år. Ironiskt nog hade jag dagen innan olyckan sagt till en kompis som jag tränade med att nu känner jag att jag är helt tillbaka från den skadan, jag är helt obehindrad på cykeln. Jag har inte full rörlighet men det jag saknar stör inte min cykling. Så redan dagen efter var det kört igen…
Så har det ju varit jul, det känns inte så mycket som jul här nere när det är soligt och fint och man sitter vid poolen. Julafton firade jag lika som ifjol, hemma hos Barbro och Bosse från Gävle, på deras guest house i Fish hoek, vi hade ett helsvenskt julbord och firade tillsammans med deras gäster, sammanlagt var vi 16 svenskar. Det var mycket god mat och trevligt sällskap. Juldagen, då man firar jul i Sydafrika, firade jag på en restaurang tillsammans med Sydafrikanska kompisar, det blev Sydafrikansk julmat vilket var gott men ingenting i jämförelse med svensk!!
Jag önskar er alla ett riktigt gott nytt år!! Hoppas att alla era drömmar blir uppfyllda! Jag hoppas verkligen att mitt 2008 blir bättre än 2007:-)