Det blir långt mellan uppdateringarna nu för tiden, så har kommer en uppdatering från de senaste månaderna.
Det blev inget VM för min del. Efter SM blev det några fler mindre tävlingar, först Karlstads XC vilket var en väldigt rolig och fin tävling och formen kändes väldigt bra den dagen och jag lyckades vinna damklassen. Helgen efter åkte vi ner till Hässleholm och körde Snapphaneturen, det kändes segt i hela kroppen och det var en dag där jag kände att jag låg på mitt max genom precis hela tävlingen, en riktig slitdag helt enkelt, vinsten kändes som en bonus! En vecka senare körde jag en MTB orienteringstävling men sen var det kört, förkylningen började komma och jag skulle nog ha lyssnat på signalerna lite tidigare. Det blev till slut 7 dagar utan träning med en förkylning och ett svårt beslut att fatta att inte åka till VM. Ser man i efterhand så var det nog ändå bra att inte åka på VM med tanke på att Cape Epic började bara 15 dagar senare och det var 2 långa resor som skulle göras däremellan (hem från VM sen till Sydafrika).
En förkylning 3 veckor före Cape Epic var kanske inte den bästa uppladdningen, jag gjorde det jag kunde med att komma igång med träningen samtidigt som resan ner till Sydafrika också störde något. Redan 3 dagar efter att vi kom ner körde jag en tävling där, mest för att sparka igång kroppen och för att påminna mig om terrängen där. Nu blev det ett ordentligt lerbad då det regnade väldigt mycket under natten och sedan under tävlingen, jag vet inte hur många gånger jag klev av cykeln och även tänkte tanken på att bara cykla hem istället för att fortsätta;) tävling gick väldigt nära där vi bor. En vecka senare var det dags för start i Cape Epic 2021, vilket var 3e gången gilt för den här upplagan (det blev inställt både i mars 2020 och sen i mars 2021). Jag körde med Amy McDougal från Kapstaden, under det senaste året har vi blivit väldigt bra vänner och det kändes jättekul att köra med henne. Hon var i bra form, bättre än jag någonsin sett henne tidigare. Jag kan inte säga att jag kände lika om mig själv... Det var en tuff upplaga av Cape Epic, jag har startat 8 gånger och nu gått i mål 6 gånger och det här var en av de tuffaste åren på många sätt! Det var mer stig än vanligt, vilket gör att man jobbar hårt precis hela tiden, det var aldrig någon vila på platta grusvägssträckor, och det var mycket klättring!
Här kommer en kort sammanfattning av veckan:
Dag 1: Prologen var som vanligt vid Universitetet i Kapstaden och jag var lika nervös som vanligt! Det gick helt ok i början men sen blev det lite tungt för mig, speciellt i backarna, vi gick inte på max då det är en lång vecka och Epic avgörs inte på prologen. Det var en regnig historia och vi var ordentligt leriga efter målgång. Det blev en 5e plats för oss. Efteråt åkte vi till Ceres där första långa etappen skulle gå.
Dag 2: Det var ca 5 grader varmt på morgonen när vi cyklade från guest houset till starten, jag var inte speciellt nöjd, det värmde upp till hela 7 grader när vi startade! Och vi började med att åka över en å så att vi blev genomblöta. Etappen började platt och det var en klunga ganska länge. Inne på stigarna i Eselfontein sprack det upp och vi var med i första klungan. Tyvärr släppte en av tjejerna framför kontakten med täten i en lång utförsbacke och vi lyckades aldrig komma ikapp efter det. Mot slutet av etappen kom vi ikapp Adel och Cherie och fightades om 4e platsen men de lyckades ta den och det blev en till 5e plats för oss.
Dag 3: Jag var lite förvånad över hur sakta tjejerna körde första timmen på den platta delen av banan, då vi var så pass långt ner i resultatlistan kände jag inte att vi skulle ta ansvar för att hålla farten då vi troligtvis skulle tappa så fort de starka lagen började köra hårt, så vi satt fint med i klungan. Mycket riktigt när vi började klättra i den första långa backen så tappade vi täten, tyvärr så blev det kaos med herrklungan som kom ikapp oss bakifrån precis där också, det blev så trångt att vi blev tvugna att kliva av på vissa ställen. Olycklig tajming. Vi hamnade länge tillsammans med Marie och Hayley och jag var väldigt besviken på mig själv när de till slut lyckades köra ifrån oss, efter att de suttit på våra hjul i ca en timme. Jag kunde banan utan och innan då den gick på samma sträcka som vi kör Tankwa Trek i februari varje år. Sista utförsbacken ner till Tulbagh var väldigt rolig, va 15 minuter utan att trampa :) Det blev tyvärr en 6e plats för oss den dagen.
Dag 4: Det var ännu en dag där jag kände igen så gott som hela banan och idag var jag riktigt taggad och vi var med bra i början och satte fart på klungan! Det kändes riktigt kul! Det var en krasch tidigt vilket vi missade helt, Cherie och Adel hade fått problem med cykeln och kom långt efter men de gick iallafall imål. Vi fightades med Marie och Hayley men tyvärr kraschade Hayley och bröt handleden så de var ute ur tävlingen. Det var ca 30-35 grader varmt den här dagen och det var fruktansvärt i veckans brantaste backe där luften stod helt still och det var många som led ordentligt där. Vi körde på bra och det blev en 4e plats för dagen, och vi gick upp till 4e platsen totalt, det var väldigt tråkigt att de andra kraschat och det kanske var därför vi fick en placering bättre, vi körde bättre idag så det hade varit kul att sett de andra på benen och vad vi kunde göra.
Dag 5: Veckans ”transportdag” vilket oftast är kortare och mindre klättring. Dagen hade tvingats kortas ner ännu mer på grund av ett vägarbete och vi fick åka bil ca en timme från målet till den tänkta målplatsen. Det var ännu en dag med en platt och långsam start och när vi ”drog igång” kändes det riktigt bra och vi satt med Candice och Mariske (som då låg 3a) länge, tills vi började få problem. Först halkade jag i en kurva, sen tappade Amy kedjan och senare upptäckte vi att hennes bakväxel höll på att gå sönder. Vi hade Vera och Sarah med oss och de körde tyvärr ifrån oss när vi fick stanna otaliga gånger för att sätta på Amys kedja. Amy kraschade också några gånger mot slutet, jag tror helt enkelt att luften gick ur oss lite allt gick fel den dagen. Det blev tyvärr en ny 5e plats för oss men vi behöll 4e platsen totalt.
Dag 6: Queen stage! Jag våndades lite för den här dagen, 84 kilometer och 3000 meters klättring är inte kul om man redan är trött! Min räddning var att jag hade världens bästa partner på den här tävlingen! Amy lämnade mig inte utan hjälpte mig där det behövdes och jag tror att jag hade min bästa dag på hela veckan! Vi satt med de första 3 lagen mycket längre än vanligt och jag klättrade bättre än vanligt och även om det regnade en hel del så gick det bra utför, det var en kul men tuff dag och vi blev 4a igen och utökade försprången till Cherie och Adel på 5e platsen.
Dag 7: Det ösregnade hela natten och jag var evigt tacksam för att vi inte sov i tält utan var inomhus! Starten blev farmskjuten en timme pga vattnet och man kortade ner banan, nu tycker inte jag att det kändes så när vi var ute i 4,5 timmar för att köra 80 kilometer, det kändes inte speciellt kort!!! 10 minuter efter starten regnade det så mycket och var så lerigt att vi knappt såg något! Jag hade en tung dag men tack vare att Amy hjälpte mig så lyckades vi köra ifrån Cherie och Adel vilka vi hade en tight tävling med, men istället kunde jag inte hålla motivationen uppe när Vera och Sarah körde om oss mot slutet vilket gjorde att det blev en besviken 5e plats för dagen. Jag fick kämpa på eftermiddagen för att samla kraft till en sista dag av det här.
Dag 8: Vi hade 16 minuter till godo till 5e platsen och det enda målet med dagen var att behålla 4e platsen totalt, det är lätt att slappna av lite för mycket när man vet att det är sista dagen på en så lång vecka så det tog kraft bara att samla kraft ;) Det blev hårt från start då vi började klättra nästan direkt, vi hamnade ganska snabbt på en 5e plats och där satt vi resten av dagen! Det var inte många stigar eller vägar under årets upplaga av Epic som jag inte kört tidigare men det fanns en backe som var helt galet brant som jag aldrig sett förut, det kändes grymt att de lagt den sista dagen, det var helt omöjligt att cykla upp där med min 32-klinga!!! Vi såg Cheri och Adel länge men när de försvann blev det lite nervöst, även om vi hade mycket tid så vet man aldrig vad som kan hända. Sista backen på hela veckan var tuff, mina ben ville knappt trampa och huvudet sa bara att jag ville lägga mig ner och vila! Det var en otrolig lättnad att korsa mållinjen! Vi behöll 4e plasen totalt!
Det var en tung vecka och vi hade alla väder man kan tänka sig, otrolig värme, regn, kyla, vind, ja allt!! Detta tillsammans med terrängen och det faktum att Epic var på ”fel tidpunkt” och att kroppen och huvudet inte är ”van” med långa etapptävlingar just nu, bidrog till denna känsla av att det var det tuffast Epic hittills! Jag kände det som att det var den längsta Epic i tid räknat, men jag gick tillbaka och tittade på tidigare upplagor som jag kört och det var den näst kortaste!!! ;)
Lite kul var också att jag fick den placeringen som saknades i topp 5 i damklassen ;) I Cape Epic har jag blivit:
1a - 2017
2a - 2015
3a - 2014
4a - 2021
5a - 2019
Efter Epic hade jag ingen som helst lust att cykla!!! Jag brukar ta ca en vecka ledigt efter en tävling som Epic men den här gången var det annarlunda, bara 11 dagar efter målgång så var det dags för nästa etapptävling! W2W gick på sina ordinarie dagar vilket råkade bli så nära Cape Epic. Jag vilade först i 3 dagar och sen fick jag lite ont i halsen så det blev 5 dagar innan jag testade att cykla igen. Jag hoppades på en liten formtoppning efter Epic och vila!
Jag körde med Amy igen och det kändes som det blev en upprepning av Epic. Nytt för i år var att vi körde Whales to Wines istället för Wines to Whales, årets upplaga kallades för ”Switchback” då man helt enkelt vände på banan. Det var kul med något nytt, jag körde min 11e W2W under 9 år (2 år har jag kört 2 gånger).
Dag 1: Efter den neutrala starten så gick vi rakt upp i en brant backe och jag gick nog på för hårt i början då jag tappade lite högst upp men vi kom snart ikapp igen. Vi satt bra med men så helt plötsligt tappade jag de första 2 lagen. Mariske och Candice var starka och det kändes inte som det var mycket att göra mot dem, men Marie och Kim kändes det som att vi borde hänga med. De var före ett tag men i dagens långa backe såg vi dem och fick en morot som gjorde att vi kämpade lite extra. Med ca 10 kilometer kvar så kom vi ikapp dem och det blev spurt. Jag satt bakom Amy på sista stigen och bara hoppades att hon skulle spurta när vi kom in på upploppet, det är svårt att prata med varandra när ett annat lag sitter med. Allt gick bra och vi kunde spurta in på andra platsen!
Dag 2: Idag var det den berömda ”play day” då det är mest stigar och rolig cykling! Vi var 4 lag tillsammans idag då Sarah och Barbara också satt med länge, de tappade dock först och i en utförsstig lyckades vi köra ifrån Marie och Kim, de var ganska nära och vi såg dem bakom oss nästan hela vägen till mål. Vi var nöjda med en till andra plats och det kändes bra att det blev lite mer tid den dagen.
Dag 3: Det blev en tuff dag! Vi var igen 4 lag tillsammans i början men redan efter ca 18 kilometer kom Candice och Mariske iväg och det kändes som att de resterande lagen skulle vara tillsammans ända till mål. Vi sprang nerför berget där det var obligatoriskt att gå och jag måste säga att det var svårare att gå utför än uppför, även om jag trodde det skulle vara tvärtom, jag var rätt nöjd att vi var först där så att de andra inte kunde komma iväg. Det blev lite separationer här och var, då jag först vurpade men vi kom ikapp, sen vurpade Marie med oss bakom men vi kom ikapp Barbara och Sarah som fick en lucka. Det blev en mental utmaning då banan skulle vara 62 km och de sista 7 kilometrarna skulle vara utför, men när vi hade kört 62 km så hade vi fortfarande en bit kvar till toppen av sista backen! Organisationen hade blivit tvungen att ändra banan medans vi var ute på grund av en getingsvärm som var farlig att åka förbi... Vi hade en liten liten lucka nedför sista backen då vi körde utför aningen bättre än de andra men precis innan upploppet var Marie och Kim ikapp och det blev till slut en spurt igen, vi tog den vilket betydde att vi blev 2a varje dag och totalt!
Jag måste säga att jag var väldigt nöjd med en andra plats på W2W!
Man skulle kunna tro att jag skulle känt att jag ville vila efter W2W men det blev precis tvärtom! Craig och jag kommer att vara i Sverige under vintern i år, något som blir nytt för oss. Och med vetskapen om att vår tid i värmen var begränsad så använde vi tiden till att cykla! Nu hade vi inte tid för långa rundor men vi cyklade varje dag i ca 1,5-2 timmar och det blev 15 dagar på raken! Det var otroligt skönt att bara cykla helt utan plan eller krav, inga intervaller, inget program, ingen förbestämt tid, utan bara precis vad vi kände för just då. Jag tror att det var en mental vila som verkligen behövdes.
Vi åkte till George och hälsade på Craigs föräldrar och jag passade på att göra lite jobbmöten med Right for Bikes leverantörer Squirt och Feva som håller till i det området. Hemma i Stellenbosch blev det också möte med Sahmurai Sword som finns i närheten.
I tisdags åkte vi hem till Grycksbo och det har tagit lite tid att vänja oss vid kylan och framförallt mörkret! Frågan är om vi kommer att vänja oss! Det känns ändå lämpligt att ta årsvila just nu;)
Igår var vi på julmarknad här i Grycksbo :)