Jag har kört alla Tankwa Trek sedan tävlingen startade 2013 och det är absolut en av mina favorittävlingar! Jag har vunnit den 4a gånger och hade höga förväntningar på årets tävling. Formen var bra och Nadines träning hade gått väldigt bra så vi åkte dit med bra självförtroende och såg fram emot att tävla tillsammans igen, och även att lära känna varandra ännu bättre inför Cape Epic.
Vi åkte till Kaleo guest farm, där tävlingsområdet alltid är, på torsdag morgon för den korta prologen som startade kl 15.00. Det var en gemensam start även om det kallas prolog. Även om vi inte var många lag i UCI klassen så var alla lagen väldigt bra och egentligen hade chans på pallen. Många internationella cyklister som var i Sydafrika på träningsläger fanns på plats. Det var lite nervöst eftersom det var första tävlingen för många och svårt att gissa vem som skulle vara stark osv. Som tur var så var det behaglig temperatur runt 23-25 grader varmt, inte som förra året när vi körde prologen i 43 graders värme!!
Vi fick en bra start och det kändes lätt att sitta med och i banans enda backe gick vi med Candice och Mariske och när jag vände mig om så var det ingen annan med oss. Vi tappade någon meter på dem utför en sandig stig men kunde lätt hämta igen det. Med 5 kilometer kvar till mål hör jag Nadine säga något bakom mig, jag uppfattar först inte vad hon sa men så förstår jag att hon säger att hon har punktering!! Det som bara inte fick hända just då!! Vi stannade och jag fick snabbt fram mitt Sahmurai svärd och pluggade hålet, hon hade inte tappat mycket luft så vi pumpade snabbt upp det igen och kom iväg. Ingen mer hade passerat oss men i en kurva tappade Nadine fästet och gick i backen, medans hon famlar sig upp så passerar Gosth laget med Barbara Benko och Anne Terpstra. Vi kom snart ifatt dem och jag kände att de inte var riktigt lika starka så vi kanske kunde spurta till oss en andra plats i alla fall, men så inne i skogen på sista stigen med ca 500 meter kvar hakar Nadine i med styret i ett träd och kraschar och Gosth är borta! Dormakaba med Robyn De Groot och Adelheid Morath kommer också ikapp oss men Adel kommer lite bakom så vi kunde till slut knipa sista pallplatsen, 1 minut och 26 sekunder bakom Candice och Mariske. Otur men kanske ändå bra att det var på en kort etapp det hände.
Etapp 2
Det är alltid tidiga morgnar på de här tävlingarna, larmet gick kl 4.30 och det var bara att kliva upp och äta gröt och göra oss klara för starten kl 6.31. Herrarnas elitklass startade kl 6.30 och vi en minut bakom, här har svensk cykling något att ta efter! I stort sett hela klungan satt samlad de första 15 kilometrarna fram till den första steniga utförsbacken, alla ville vara först ner där och jag har inte de vassaste armbågarna så jag kom en bit ner i fältet, men fördelen med att ha kört den här tävlingen så många gånger är att jag kan banan väldigt bra och vet var det går att ta igen tid, så jag höll mig lugn och kunde avancera uppför där det är lika stenigt. I nästa långa utförsbacke satt jag bakom Nadine som hade Candice och Mariske framför sig och en stund var det vi 2 lagen i täten. Vi slog dock av lite på takten och fler lag kom ikapp. Nadine hade lite dåligt med luft i bakdäcket och då vi kände oss starka och inte ville riskera en till punktering stannade vi i tekniska zonen vid första vätskekontrollen och pumpade hennes bakhjul och sen kom vi snabbt ikapp de andra igen. Det var nästan så att det gick lite långsamt ett tag och jag tror att alla väntade på dagens klättring som kom precis efter andra vätskestationen. Nadine ökade tempot rejält och det var nästan som att jag inte var beredd på att skruva upp intensiteten så mycket så jag kom lite efter tillsammans med Mariske och Candice. Vi satt alla 4 tillsammans men så plötsligt släppte de andra två och vi var i ensam ledning uppför den riktigt branta delen av backen. Vi körde på hårt och fick en bra lucka ner till sista vätskestationen, vi tog det lugnt utför för att inte riskera något. Därifrån körde vi ett perfekt lagtempo och jobbade lika hårt båda två och det var en fantastisk känsla då båda var jämnstarka och det bara flöt på utan att vi behövde prata. Vi vann etappen med lite mer än 3 minuter över Robyn och Adel och ca 4 minuter före Candice och Mariske och vi tog också över ledartröjan.
Etapp 3 ”The Queen stage”
Det är alltid en bra känsla att köra i ledartröjan samtidigt som det ofta förväntas att man då ska jobba mer i front, Nadine var superstark den här dagen och tog bra hand om den uppgiften. Efter ca 12 kilometer kom vi till Du Toit drop, en 4 km brant stig utför, ca 10% snittlutning och det är bara ”switchbacks” så den är ganska teknisk. Jag kom in som 4a på stigen och fick verkligen hålla tungan rätt i mun för att ta mig ner, till slut blev det ändå en liten krasch när framhjulet bara vek undan i sanden. Det är lätt att hämta igen tid efter droppet och vi var snart en grupp på 5 lag som körde ihop, det är en sträcka där det är svårt att komma loss så gruppen hölls ihop till andra vätskestationen där den första av 2 backar började. Vi ökade farten en aning i botten av backen och bara Robyn och Adel kunde gå med, de andra tappade och jag kände mig inte heller helt pigg. Jag koncentrerade mig bara på att följa Nadines hjul och första backen gick bra. Den 10 kilometer långa Merino monster där man klättrar 1000 meter är riktigt tuff och tyvärr attackerade Nadine utan att jag kunde gå med men Adel och Robyn gick med och fick en lucka. Jag kunde bara inte täppa den utan satt ca 100 meter bakom i stort sett hela backen upp, det var väldigt frustrerande att inte komma närmare och det är alltid tungt att se sin partner också en bra bit framför! Jag höll mig lugn då jag visste att vi lätt skulle komma ikapp dem utför då vi är bättre utför och även om det var tråkigt att inte kunna vinna bergspriset så är det totalen som räknas. Utförsbacken är otroligt teknisk och stenig och det gäller att ta det försiktigt för att inte krascha eller punktera. Vi kom snart ikapp Robyn och Adel men tyvärr var Nadine lite otålig och skulle försöka passera och punkterade framhjulet!! Vi fick stanna och plugga igen och kom iväg efter en liten stund men så blev det tomt på luft igen, vi använde en patron så att hjulet blev stenhårt för att hitta det andra hålet, det var precis vid fälgen och det var bara att plugga igen. Nadines plugg var dock i hennes bakficka i en plastpåse så det tog alldeles för lång tid att få fram den. Jag pluggade igen och däcket var fortfarande hårt och vi kom iväg igen. Vi kunde senare se på cykeldatorn att vi stått still i 5 minuter och 9 sekunder!! Alldeles för länge! Vi hade blivit passerade av Candice och Mariske och även det engelska laget med Annie Last och Isla Short så vi var på fjärde plats. Vi körde allt vi hade sista biten och kom i mål 2,5 minut efter Robyn och Adel som vann etappen, så vi tog in bra med tid på slutet och lyckades behålla ledartröjan!! Vi hade en ledning på 33 sekunder över Robyn och Adel och 37 sekunder över Candice och Mariske, det skulle bli en tuff sista dag!!
Dubbel punktering på Nadine's däck
På de här tävlingarna är det samma rutin varje dag, klockan ringer 4.30 och gröten äts i tältet, det serveras frukost men kön brukar vara så lång att det är enklast att äta egen frukost i tältet. Det har oftast inte blivit riktigt ljust när det är dags att börja värma upp kl 5.45 men är en vacker gryning när starten går runt kl 6.30 beroende i vilken fålla man står. Efter målgång måste vi befinna oss i ”winners launch” för intervjuer och media-prisutdelning. Sen blir det dusch och kl 12 öppnar lunchen. Efter lunch är det dags för oss båda att få massage och mekanikern tar hand om cyklarna. Kl 16 gick jag på lagledarmöte då vi inte hade något lagledare med oss. Sen blir det lite tid för vila, göra sociala medier och kanske prata med lite folk. Kl 18 öppnar middagen och kl 19 är det prisutdelning och ”race briefing” och bilder och film visas från dagens etapp. Kl 21 släcker vi lyset och hoppas på att ingen snarkar i något granntält så att det går att sova.
Vår campingplats för helgen
Etapp 4
Jag var väldigt nervös inför starten sista dagen, så här i efterhand tror jag att jag var lite för nervös. Det var en relativt lätt etapp vilket också gör att det är svårare att komma loss och vår taktik var mer att försvara än att attackera vilket inte alltid är det bästa. Banan var lite omgjord till i år där de tagit bort en del grusvägskörning i början och vi 3 lag som det handlade om kom snabbt loss från de övriga men när vi var tillbaka ute på de vanliga grusvägarna så kom fler lag tillbaka. Efter 35 kilometer kan man säga att tävlingen börjar då det blir stig och lite mer kuperat. Vi gick perfekt in på första stigpartiet bakom Candice och Mariske och lät dem sätta tempot, vi tappade de övriga lagen inklusive Robyn och Adel. När vi kom till dagens enda riktiga backe satt vi på hjul på de andra men ingen av oss kunde hålla samma tryck som dem när de lade in en attack. Vi gav inte upp hoppet och vi kämpade det vi kunde på de kommande stigarna och ut på de öppna grusvägarna som den här etappen mycket handlar om. Jag kände mig mycket starkare än dagen innan men vår gemensamma insatts räckte inte till för att komma ikapp. Vi såg dem länge men fick tider som gick från 30 sekunder till 55 sekunder och när vi bara hade 8 kilometer kvar fick vi höra 1.20 och där tror jag vi gav upp hoppet. Vi kom i mål 2.43 efter och tappade tyvärr vinsten. Det blev en andra plats totalt för oss, lite drygt 2 minuter bakom segern och även om jag var väldigt besviken så måste vi vara nöjda med att bli 2a med 3 punkteringar och 3 krascher!
Stort tack till Fairtree som sponsrar oss för Tankwa och Epic, det är kostsamma tävlingar att köra och det skulle inte vara möjligt utan sponsorer! Vi är så otroligt tacksamma! Och även ett stort tack till Nicole och Pierre som jobbade med oss den här helgen, utan hjälp går det inte att genomföra en sån här tävling på den här nivån.
Nu är Nadine och jag kvar i området runt Tankwa på träningsläger i 9 dagar, vi kan koncentrera oss på att träna, äta, sova och vila och det är otroligt skönt!
Lugn och skön morgon på träningslägret med en del admin