Jennie Stenerhag

Senaste nytt

Attakwas 2017

2017-01-23

Träningsperioden i Sydafrika vilket är december och halva januari, känns alltid väldigt kort när det är dags att köra igång med årets tuffast endagstävling Attakwas! 120km genom tuff terräng och riktigt branta backar är verkligen en chock för kroppen!

Jag såg ändå fram emot tävlingen då träningen har gått bra och det kändes kul att köra igång med tävlandet nu när jag är tillbaka i CBC’s kläder, samma sponsor som jag hade 2014!

För första gången hade Attakwas fått UCI status vilket betydde att vi kunde få UCI poäng och reglerna är lite annorlunda. Tidigare år har alla startat tillsammans och vi kör tillsammans med alla herrar, vilket inte är helt fel när man ska vara ute och tävla mellan 5-6 timmar och lite draghjälp här och där är välkommet. I år fick vi en egen start och enligt reglerna fick vi inte ta hjälp av någon annan cyklist än en annan dam som startat i samma startgrupp, det är jättebra även om jag måste erkänna att det blev lite ensamt ett tag där ute då vi endast var ca 10 tjejer på startlinjen.

Vi hade fint sällskap med världsmästarinnan i cross country, Annika Langvad, med i klungan. Robyn och Ariane var också hårt motstånd och ganska tidigt gick de tre och jag loss från övriga tjejer. Det var lite avvaktande i början och ibland har jag svårt att hålla tillbaka så jag gick upp och drog ganska mycket de första 5-15 kilometrarna och jag kanske betalade för det senare. Efter ca 25km attackerade Annika och Robyn började jaga och jag hängde på, vi kom ikapp och hade skakat av Ariane. Vi körde tillsammans till första tekniska zonen efter 46km men i den steniga backen efter det kunde jag inte hålla kontakten med de andra 2 längre utan kom lite efter. Jag kom nästan ikapp på nästa platta avsnitt men lyckades inte få kontakt utan körde resterande 75 kilometer helt ensam. Det var tufft att pusha hela vägen utan att se någon framför eller bakom, jag fick heller inga tider att gå på. De sista 30 kilometrarna räknade jag ner kilometer för kilometer och hela kroppen gjorde ont, och det var med stor lättnad jag gick i mål efter 5 timmar och 42 minuter! Just i den stunden kändes det inte så lockande att veta att när Epic kommer om ca 2 månader så måste jag köra ett lika lopp dagen efter, och dagen efter det, och dagen efter det osv…

Jag var jättenöjd med att ha kört 7 minuter snabbare än mitt tidigare personbästa även om vi inte fick ta hjälp av andra cyklister och att ta 3e platsen bland så bra tjejer. Samtidigt så var jag förstås lite besviken över att avståndet upp till Annika och Robyn var så stort. Det kommer fler tävlingar, redan till helgen är nästa! Då kommer min Epic partner Esther Süss också och är med!